Dustin

Fuxvalack med genomgående bläs. Född den 3 maj 1984 hos Heléne Calmfors, Koppartorps Arabstuteri, Vikbolandet. Ras: ¼ New Forest ¾ Fullblodsarab. Mankhöjd 155 cm. Föregående ägare var Sofia Sjölin, Ängelholm. Dustin kom till KRK (på Våxnäs) den 9 januari 1990. Han var en mycket omtyckt lektionshäst. På tävlingssidan plockade han hem många priser, och under de sista två åren vann han bl a KRK:s klubbmästerskap i hoppning (70 cm) i maj -01 med Malin Sjöström, klubbdressyr i september -01 med Lisa Hedlund samt klubbdressyr i februari -02 med Eva-Lena Scott.

I december 2002 drabbades Dustin, liksom de flesta andra hästarna i stallet, av A2-influensa och/eller kvarka. I slutet av december var han feberfri men fick återigen feber 3 veckor senare, vilket troligen berodde på någon form av följdsjukdom efter kvarka. Under den dryga månad han stod isolerad i gäststallet blev han allt magrare då han varken åt eller drack. Han hade inga sväljreflexer och kunde därför inte tillgodogöra sig någon föda. Man försökte med sondmatning men utan större framgång. Eventuellt led Dustin av någon tarmsjukdom. För att förhindra ytterligare lidande beslutade man att Dustin skulle få somna in, och han avlivades den 25 februari 2003.

”Han går liksom på tygeln av sig själv. Men han är jättekänslig så bara de bästa får rida honom” susade det i stallgången bland oss stalltjejer när Dustin 6 år gammal kom till KRKs anläggning på Våxnäs 1990. Och visst finns det många som kan vittna om att Dustin hjälpt dem till aha-upplevelser om vad det innebär att rida en häst i form, för trots att han gick hela 13 år på ridskola var det inte mycket av hans känslighet och mjukhet som försvann med åren. På klubbdressyrerna är det inte många gånger Dustin inte varit fulltecknad och otaliga är de rosetter han plockat med sig. Även utanför klubben tävlade Dustin upp till Lätt A dressyr, främst med Lotta Alfredsson och Anna Jonsson.

En av Dustins största förtjänster var att han var så snäll i stallet och många gånger har jag, i egenskap av ridlärare, skickat in nybörjare till honom för att de ska få lära sig att borsta och kratsa hovar. Och han stod tålmodigt ut med famlande borsttag, hårda som mjuka, långa som korta, år efter år. Vid fodring genomgick han dock en total förvandling och hur mycket förmaningar han än fick så slutade han inte att gnissla tänder och sparka i spiltväggen när hökärran kom rullande. Men vem är perfekt ;) ?

Dustin var till 75 % arab, vilket gjorde honom till en försiktig herre. Så länge lektionshästarna hade sin hage så att de fick gå in på framsidan innebar detta att de fick gå förbi de soptunnor som stod där. Dessa soptunnor tittade Dustin på med lika stor förskräckelse varje dag och han förväntade sig ständigt att de skulle gå till anfall. Hans försiktighet gjorde också att han med åren ställde vissa krav vid hoppning. En stadig sits och mjuk hand ska det vara, annars blir det ingen hoppning resonerade Dustin när det blev för högt. På de lägre höjderna hade han dock inga problem och lotsade gärna sin ryttare över med runda språng. Konstiga hinder var dock något som inte föll Dustin i smaken, vilket Mia Sundqvist kan vittna om efter att ett lila hinder på Färjestads ridklubb gav henne en flygtur och ett par veckor på kryckor…

Men trots, eller kanske tack vare, sina små egenheter kommer den lilla fuxen med prickarna i bläsen länge, länge att finnas i våra minnen som en bild av godmodighet och tålamod.

Dustin var en av de sista av lektionshästarna som köptes in till anläggningen på Våxnäs och han blev också den siste som funnits på båda anläggningarna.

Kristin Andersson