|
Lördag
Äventyret hade börjat. Färden mot den gröna ön inleddes med flyg.
Maten som erbjuds ombord på ett flygplan är inte direkt i den
omfattning som krävs av en ryttare som skall tillbringa den närmaste
veckan med fysiskt krävande terränghoppning. När vi hade landat på
Dublins flygplats gällde det att snabbt hitta flygbussen som skulle ta
mig till järnvägsstationen Heuston. Tågen brukar som bekant inte vänta
på sina passagerare utan åker när tidtabellen anvisar detta. På
stationen fanns det tid att komplettera den bristfälliga lunchen ombord
på planet. 30 minuter innan tåget skulle avgå började folk att ställa
sig i kö för att komma ut på perrongen, underligt tänkte jag, men
jag låter dom hållas. När kön blev längre och längre vågade jag
inte sitta kvar längre utan ställde mig i kön.
Tågresan var relativt behaglig. Tågen höll ungefär samma standard
som hemma i Sverige. Där fanns möjlighet att köpa förfriskningar och
godis.
Stationen som jag skulle av på hette Ballinasloe. Där skulle det
finnas någon som skulle skjutsa mig till gården. Jag var den enda som
jag gick av på stationen. På parkeringen stod en bil med två tjejer
i. Detta var transporten till gården. Vägarna på Irland håller en låg
standard. Två bilar kan mötas, en bil och lastbil kan med nöd mötas.
Kommer det två lastbilar blir det kris. Vägarna är krokiga och kantas
av höga häckar. Vår chaufför hade bara ett läge, gasen i botten.
 |
När vi kom fram hann jag knappt gå upp med packningen innan det var
dags för vistelsens första ridning. De irländska hästarna är stora
och kraftiga. Har en mankhöjd på 1,70-1,80 cm.
Uppsittning och marsch iväg. Vi skrittar ett par hundra meter längs en
väg. Sedan tar vi av in i en
hage. Nu börjas det. Vi är 15-20 ryttare. Alla rider på en rad och
hoppar hinder efter hinder. Någon gång ibland tar vi paus för att
kontrollera att alla är med. Så här fortsätter det i 1,5 timme. En häst
tappar tömmen, en annan blir av med sin ryttare. Annars hände inget
speciellt. I motsats till det regniga Sverige var det sol och 25°C.
Torrt, dammigt och svettigt. Skönt med lite vattenhinder ibland. När
vi kommer tillbaka till stallet lämnar vi hästarna till hästskötarna
och smiter upp på rummet för att duscha av sig res- och riddamm.
|
Så gick man ner till middagen. Man möttes då av brickor fulla med
snittar och förfriskningar. Det visade sig att det var ett 50-årskalas
inbokat. Detta fick man finna sig i att deltaga i. Det tog uppemot en
timme innan de var mogna att sätta sig i matsalen. Tre rätter kunde
man välja mellan: kyckling, biff eller vegetariskt. Jag satt med
Amanda, Harry och Harrys far. När klockan närmade sig midnatt skulle sällskapet
gå vidare till puben. Jag hade en hel resdag i blodet så jag valde att
gå och vila mig inför morgondagen.
Söndag
Frukosten serveras officiellt kl 09.00. När jag gick ner kl 09.00 var
inte ens personalen där. Detta var vad dom kallar ”Irländsk tid”
dvs tidigast kl 09.00! Frukosten bestod av korv, skinka, ägg, flingor,
juice, mjölk och rostat bröd.
Kl 11.00 var det dags för dagens
första ridtur. Nu skulle Oliver, han som äger stället, rasta (jakt)hundarna.
 |
Idag var vi ett femtiotal ryttare.
Alldeles för många. Min häst hette Roger. Det hörde man på namnet
att detta var en slö rackare.
Ett antal avåkningar och en lös häst var vad som hände under denna
ridtur. Jag höll mig i de bakre leden för få lite överblick över
vad som hände.
Väl hemma efter två timmars ridning var det lunch. Revbensspjäll, råkostsallad,
ägg och majonnäs, tunga, lamm och skinka. Lunchen tog ca två timmar
med allt pratande. Efter lunchen gick jag upp till rummet för att läsa
men somnade nästan per omgående. Sov fram till middagen. Till middagen
hade det kommit två nya gäster. Ett par från USA som hette John och
Lisa. Efter middagen åkte vi till den lokala puben och var där några
timmar.
|
Måndag
Frukost med efterföljande ridtur. Idag stod det ”trekking” på
programmet. Detta var att rida i lugnt tempo till en pub och äta lunch
och sedan rida tillbaka. Min häst på denna ridtur var Porter. På vägen
dit red vi omväxlande på vägar, hagar där det betade hästar, öppna
fält och hoppade några hinder. Det häftigaste var att galoppera över
ett öppet fält med en brant uppförsbacke. När vi kom fram till puben
släppte Oliver sin häst och sa ”paus”. Vi blev lite överraskade
men han hade gjort i ordning en hage i skogen intill puben. Puben var en
hotellpub. De flesta gästerna var män i kostym. Nu kom vi i hästkläder.
Intressant blandning.
Efter lunchen red vi tillbaka
till Flowerhill.
|
 |
När vi kom hem satt vi och småpratade med Oliver om vad vi ville göra
på kvällsridningen. Det skulle bli lektion i terränghoppning. Före
ridningen följde jag med amerikanarna till den närmaste byn Portumna.
På hemvägen lyckades vi köra vilse. Det finns många vägar och inga
skyltar. Åter till Flowerhill var det dags för kvällsridning. Hästen
för kvällen var Ahascragh. Döpt efter ett samhälle i närheten.
Detta var en mycket krävande häst att rida. Man fick jobba hela tiden.
Han var väldigt framåt men man var tvungen och tala om för honom vart
han skulle ta vägen. Lektionen var mycket nyttig. Vi var bara jag, John
och Lisa plus Oliver. Lektionen varade ungefär en timme.
Till middagen hade det anlänt ytterligare två svenskar. De hade träffat
Oliver på en mässa i Göteborg. Nu var de på bilsemester på Irland
och hade vägarna förbi Oliver. Idag var det biff, ugnstekta potatisar
och en salladstallrik.
Efter ett tag kom det ytterligare tre personer till middagen. Detta var
en person som hade en fasanodling på Olivers mark. Med honom var hans
dotter och hennes man. Efter middagen tog Oliver med oss svenskar till
puben.
|
Tisdag
Blev väckt kl 0800 av telefonen. Vem ringer vid denna tiden och förstår
inte att på Irland är det alltid sovmorgon.
Frukost och förmiddagsridning. Picasso hette hästen. Detta var samma häst
som jag hade i lördags men idag var han mycket vildare. Halvvägs på
ridturen stannade vi vid den lokala puben och förfriskade oss. Hästarna
släpptes med all sin utrustning i ett inhägnat område bredvid puben.
Lunch och eftermiddagsridning. Vi skulle till ett annat område för
hoppning. Hästarna lastades på lastbil. Väl framme lastades hästarna
av (min häst hette CK). Vi red genom en skog till den bana som var målet
för ridturen. Detta var en häftig bana. Efter 2,5 varv på denna bana
red vi tillbaka till lastbilen. Hästarna lastades och vi gick in till
puben för att få lite mackor.
Hem till middagen tillsammans med amerikanerna (John och Lisa). Efter
middagen blev det lite TV-tittande i personalens matsal. Lite småprat
med folk från Tyskland, Österrike och Frankrike. Kvällens stora
begivenhet var gocart. Bilarna gick enligt uppgift i dryga 100 km/h. På
banan var det jag, Lisa och John. Efter ett tag gick Johns bils sönder
(sa han). Efter denna begivenhet stannade vi till vid puben. Där träffade
vi ett par som hyrt häst och vagn. De hade mycket historier att berätta.
Onsdag
Frukost och sedan ut på förmiddagsridning. Idag fick hundarna följa
med. Hundarna skulle träna sig inför höstens rävjakt. Det blev
ordentligt med hoppning för att kunna hänga med hundarna. Allt gick
bra tills vi kom till hindret som var på hemvägen "the home run".
Lisa ramlade av och slog upp ett sår i tinningen. Det blev sjukhuset för
Lisa. Såret skulle sys.
Lunch och därefter lastades hästarna för en tur i bergen. Min häst
hette Tommy. När vi kom fram så regnade det. Detta var första gången
detta skedde under vistelse här. Vi satt kvar i lastbilen tills regnet
slutade sen lastade vi av. Terrängen vi red genom var ängar med lera,
ljung och sten. Inte helt lätt för hästarna. Det fanns en del hästar
och kor som gick lösa i terrängen. Efter ett tag började det att
regna kraftigt. Vi bestämde oss då för att rida tillbaks till
lastbilen. Efter att ha lastat hästarna åkte vi till ett ställe som
ett tyskt par hade. De odlade allt som de använde på sin gård.
Ekologiskt var det också. Huset de bodde i hade mannen byggt helt själv
under de tjugo år de bott där. Efter maten här bar det iväg hem till
en varm dusch.
Torsdag
Idag har jag anpassat mig till den irländska livsstilen. Jag sover till
kl 09.30.
 |
Efter frukost var det dags för terränghoppning. Min häst blev
Ahascragh. Ridningen gick bra. Hästen skötte sig utmärkt. Man börjar
nu att lära sig hur man skall hantera hindren. Efter lunch var det dags
för ännu en ridtur. Jag fick Jumbo. En urstark häst som knappt gick
att hålla tillbaka. Jag tog ett par varv i manegen innan vi red iväg.
Dressyr var inget för denna herre. Han vill bara hoppa hindren som var
i manegen.
Efter ridturen tog vi bilen till en närbelägen by där man gjorde sina
inköp av hästtillbehör. |
Fredag
Frukost och sen iväg, vad ryktet säger, till den bana som vi var på i
tisdags. Sista dagen med ridning. Suck! Picasso var min häst för
dagen. Han kändes konstig redan från början. På första varvet tog
vi en för snäv sväng och han halkade omkull. När han reste sig låg
jag kvar på
marken. Upp igen. Ett par hinder senare snubblade han till och jag höll
på att ramla av igen. Jag sa till Oliver att min häst inte kändes
helt bra. Då fick jag ta hans häst istället. Nu snackar vi häst. Han
formligen flög över alla hinder. Detta höll i sig i tre varv sedan
var det dags att lasta hästarna och åka tillbaka till Flowerhill.
Efter lunch blev det ingen ridning för mig. Det skulle bli "trekking".
Detta tyckte Oliver inte var något för mig. På kvällsridningen fick
jag välja häst. Enkelt val: Ahascragh. Han var som han brukade: het om
han inte fick vara först över hindren. Ridningen gick bra. I väntan på
kvällsmaten blev det dusch och packning.
Vistelsen på Flowerhill hos Oliver var för en hoppfrälst som jag själv
helt underbar. Oliver jämför själv stället med Fawlty Towers och jag
kan inte annat än hålla med. Åker man hit skall man inte tro att man
kommer till ett ställe där man blir uppassad hela tiden och att
mattiderna hålls stenhårt. Man tar helt enkelt dagen som den kommer.
Är det någon som vill åka med till Flowerhill i sommar är det bara
att höra av sig till mig. Det kunde vara kul att ett gäng KRK:are åkte
till Flowerhill!
|
